Uppsala stadsteaters chef Petra Brylander berättar i en intervju i UNT:s nya månadsmagasin Soul att hon vill sätta upp en pjäs om KJ.
Förutom det jag har berättat om tidigare är något vi kanske kan se fram emot framöver ett teaterstycke om litteraturkritikern, författaren och Uppsalastudenten KJ (Klara Johansson). I första numret av UNT:s nya månadsmagasin Soul, som kom ut i början av mars, berättar nämligen Uppsala stadsteaters chef Petra Brylander i en intervju att hon skulle vilja se KJ:s liv gestaltat på stora scenen. Och är man teaterchef är ju förutsättningarna goda för att se till att en sådan sak blir av…
Blir det en pjäs kommer den antagligen till stor del att bygga på material ur Carina Burmans omfattande och mycket läsvärda biografi över KJ, som kom ut 2007. För mig som historieintresserad Uppsalabo, journalist och hbtq-person slog den verkligen an.
Carina Burmans biografi över KJ.
KJ flyttade till Uppsala för att studera 1894. Det året var 23 av 1448 inskrivna studenter vid universitetet kvinnor. KJ gick med i Kvinnliga studentföreningen, som hade startat ett par år tidigare, och förälskade sig ganska omedelbart i ordföranden Lydia Wahlström. De inledde en relation och flyttade så småningom ihop.
KJ hade förutom initialerna en lång rad manligt klingande smeknamn genom åren (Koffe, lille bror, professorn, Påjken, lilla Pappa, Parveln m fl) och beskrev vid något tillfälle sig själv som ”en blandning mellan pojke och kvinna”. Carina Burman gör dock tolkningen att ”K.J. talar knappast om transsexualitet (mer korrekt transsexualism, min anm), utan vill istället betona sådant som traditionellt sågs som manliga egenskaper – till exempel intellektualism” (K. J. – En biografi över Klara Johansson, sid 78). Jag skulle inte våga uttala mig lika tvärsäkert. Det verkar som att familj och vänner uppfattade KJ som en pojkaktig kvinna, vilket gav upphov till smeknamnen och att man ibland använde ”han” som pronomen, men vem vet egentligen hur KJ själv uppfattade sig? Jag tycker att man bör vara lika försiktig med att konstatera att någon (med dagens begrepp) måste ha varit cis, som med att konstatera att någon måste ha varit trans.
KJ var hur som helst på många sätt en intressant person, som bröt mot en rad normer för sin tid. Det är bara att hoppas att idén om ett teaterpjäs blir verklighet!
För den som är nyfiken på Upsala, darling, som jag skrev om tidigare, har det nu kommit ett pressmeddelande med mer information, som du kan läsa här.
