Författare: petra@hbtq-uppsala.se (Sida 2 av 2)

Arkivhäng och sökande efter intervjupersoner

Hurra för arkiv! (Foto: Pixabay)

Under förra veckan har jag bland annat hängt på Folkrörelsearkivet. Ja, inte i själva arkivet, som bilden kanske felaktigt antyder, men i en ljuvligt tyst läsesal i sällskap av ett antal arkivlådor fulla av spännande protokoll och andra dokument. En aktivitet jag ser fram emot att ägna mig mer åt under veckor och månader framöver.

Jag har även tagit tag i att söka fler intervjupersoner via olika föreningar och Facebook-grupper. Det är viktigt att jag får tag på så många personer som möjligt, i olika åldrar, från olika sammanhang och med olika bakgrund. Helst vill jag förstås få tag på även personer som aldrig har varit aktiva i någon förening och kan berätta om livet i Uppsala som hbtq-person från det perspektivet.

Den här veckan kommer mycket tid att gå till Stockholm Pride, men jag kommer även att försöka nätverka för boken där. Fortsätt gärna att tipsa mig om möjliga intervjupersoner och sprida ordet bland folk som kan vara intresserade!

Teaternyheter och två tips till

Det verkar som att storasyskonstaden Stockholm hann först igen! I mars berättade Uppsala stadsteaters chef Petra Brylander i magasinet Soul att hon ville göra teater om Uppsalastudenten, litteraturkritikern och författaren KJ (Klara Johansson). Men redan 15 september har en pjäs om KJ urpremiär på Stockholms stadsteaters Fri scen. ”Parveln” är skriven av Malin Hellkvist Sellén, som dessutom på sin hemsida fram till premiären bjuder på KJ-citat under vinjetten ”Veckans KJ”. Läs mer om pjäsen på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida.

Karin Boye.

Mer teater med koppling till Uppsalas hbtq-historia är på gång. Regissören Helena Sandström Cruz och dramatikern Isabel Cruz Liljegren har under våren, under ett residens hos Riksteatern, arbetat fram en pjäs om Karin Boye och hennes partner Margot Hanel. ”Nakna som foster och gudar” har ännu inte satts upp i sin helhet, men under Stockholm Pride finns det chans att få ett smakprov av både den och ”Parveln”, när Lesbisk makt bjuder in till brunch med queer dramatik, torsdag 3 augusti kl 12 i Pride house (Kulturhuset). Läs mer och anmäl deltagande här.

Ytterligare ett tips inför Stockholm Pride är att Uppsalalitteraturvetaren Sam Holmqvist kommer att delta i ett samtal om translitteratur och translitteraturhistoria fredag 4 augusti kl 12 i Pride house. Läs mer om det här.

Tips för historieintresserade inför Stockholm Pride

Uppsala finns representerat på flera sätt under årets Wikipedia-workshop på Stockholm Pride. Bilden är från förra årets workshop. Foto: Sara Mörtsell (WMSE). CC BY-SA 4.0 (bilden är beskuren).

Den senaste tiden har jag bland annat gjort några intervjuer och transkriberat inspelat material. Ju längre jag kommer med arbetet, desto viktigare känns det. Att lyssna till människors berättelser om andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet gör mig förbannad, lycklig och ledsen, om vartannat. Och många av de här starka berättelserna, som bildar viktiga pusselbitar av 1900-talets historia, finns inte tidigare nedskrivna.

För den som delar mitt intresse för historia har jag ett par tips på programpunkter under Stockholm Pride:

Onsdag 2 augusti kl 13-14 på Pride House (Kulturhuset) håller idéhistoriken Pia Laskar en workshop i hur man kan rucka på heteronormen i historieskrivningen. ”Det fanns inga heterosexuella under järnåldern!”, står det i presentationen av workshopen på Facebook, så den kommer förmodligen att handla en del om hur och när idéer/kategorier som ”heterosexuell” och ”homosexuell” uppstod. Läs mer om programpunkten här.

Torsdag 3 augusti kl 14-18 på Pride House blir det Wikipedia-workshop med inriktning på hbtq-historia, och dessutom tre föredrag. Litteraturvetaren Sam Holmqvist, som jag har berättat om tidigare på bloggen, håller ett föredrag om transhistoria, med avstamp i berättelserna av och om Lasse-Maja. Jonas Lindwall, intendent på Livrustkammaren, pratar sedan utifrån titeln ”Kan man vara mer hetero än kungen?”, om bland andra drottning Kristina. Sist kommer Stina Flink, museipedagog på Upplandsmuseet, att berätta om projektet Upsala, darling, som jag också har skrivit om tidigare på bloggen. Mer information om programpunkten finns att läsa på Facebook-evenemanget och på Wikipedias sida om workshopen. Jag kommer antagligen att finnas på plats och dela ut flygblad med information om mitt bokprojekt.

Arrangörer för programpunkterna är Upplandsmuseet, Livrustkammaren, Historiska museet, The Unstraight Museum och Wikimedia.

Fortsättning följer för samtal utan slut

Efter två stora koppar te och ungefär tre och en halv timmes samtal i ett vardagsrum i Eriksberg fanns det fortfarande så mycket kvar att prata om. Men under dagens intervju har jag bland annat fått lära mig mer om Uppsala förening för homosexuella, hur det kom sig att Pontus Wikners ”Psykologiska självbekännelser” gavs ut 1971 och de ideologiska och kulturella skillnaderna mellan RFSL:s avdelningar i Uppsala och Stockholm.

Jag ser fram emot fler spännande samtal framöver. Tipsa mig gärna om hbtq-personer som kan berätta om livet som Uppsalabo under 1900-talet! Jag är intresserad av alla slags livsberättelser. Tillsammans bildar de vår gemensamma historia.

Bokfrosseri, glänsande avhandling + sprid ordet!

Om någon undrar varför jag har varit lite tystlåten på bloggen den senaste tiden så beror det på att jag i stället har fokuserat på att plöja böcker och artiklar från min ständigt och oändligt växande litteraturlista. Tidskrävande, men väldigt spännande och ofta känslosamt. Känslosamt dels på grund av svårigheterna och förtrycket normbrytare har fått utstå, dels på grund av allt häftigt människor har gjort och vågat göra trots en oförstående och inte sällan direkt farlig omgivning.

Sam Holmqvists avhandling ”Transformationer – 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C J L Almqvist och Aurora Ljungstedt”.

En bok som har sett dagens ljus de senaste veckorna är Sam Holmqvists avhandling ”Transformationer”, som jag har nämnt i tidigare blogginlägg. Sam disputerade 7 april. Jag kunde inte närvara eftersom jag då var på Föreningen grävande journalisters seminarium på UKK, men nu har jag skaffat ett exemplar av den regnbågsglänsande avhandlingen. Den har inte Uppsalafokus, men det finns bitar som är relevanta även för mitt bokprojekt. Boken finns nu att beställa på internetbokhandlar och det går även att ladda ner avhandlingen gratis här.

Förutom att läsa en massa har jag bland annat jobbat med att få tag på personer som jag kan intervjua om olika delar av 1900-talets historia. Jag har börjat kontakta några personer med koppling till RFSL och har ytterligare namn på personer som jag ska försöka få kontakt med, men sprid gärna ordet bland vänner och bekanta och tipsa mig om ni känner till några hbtq-personer som har bott i Uppsala under någon del av 1900-talet! Skriv till petra@hbtq-uppsala.se eller skicka meddelande på Facebook-sidan.

När historien händer
här och nu

Prideparaden under Welcome Out i september 2016 passerar under regnbågsveporna på Drottninggatan.

De senaste åren har mycket hänt när det gäller hbtq-frågor. Inte minst transpersoners rättigheter har klättrat högre upp på den politiska agendan, och förra året bildades föreningen Transförsvaret (bland annat av aktivister från Uppsala) för att driva på politiker och myndigheter.

Vi lever alltså i tider då nuet ofta kan kännas historiskt och då vi själva kan ta en aktiv roll i händelser som blir milstolpar i historien. Det kan vara värt att stanna upp och ta in det för sin egen skull, men också att dokumentera det för framtiden.

Uppsala kommun satte för första gången upp regnbågsvepor på den upprustade ”paradgatan” en morgon i september.

En historisk stund av det mindre formatet upplevde jag en morgon i september förra året. Jag var på väg hem till en person jag skulle intervjua för en artikel, och precis då jag korsade Drottninggatan höll kommunen för första gången på att sätta upp regnbågsvepor längs med den nyligen upprustade ”paradgatan”. Anledningen var den kommande pridefestivalen Welcome Out, som särskilt ville vara ett forum och en plattform för hbtq-personer som flytt eller flyttat till Sverige från andra länder. I samband med festivalen hissade också Uppsala kommun en regnbågsflagga vid Stadshuset för första gången någonsin.

Regnbågsflaggan har blivit en stark och viktig symbol för hbtq-rörelsen över hela världen sedan den introducerades i USA 1978. Det var faktiskt en artikel i New York Times om att flaggans upphovsman Gilbert Baker har gått bort, 65 år gammal, som just i dag fick mig att tänka på regnbågsflaggandet här i Uppsala. När jag läste artikeln om honom slog det mig att prideparader ju hölls i flera år innan regnbågsflaggan hade blivit en symbol för rörelsen. En prideparad utan regnbågsflaggor är verkligen ganska svårt att tänka sig i dag. På fotografiet till artikeln syns Gilbert Baker med den ursprungliga varianten av regnbågsflaggan längst fram i paraden under Stockholm Pride 2003.

Welcome Out har förresten släppt datumen för årets festival: 15-17 september. Facebook-event för festivalen finns här.

Vet du något om Uppsalas historia ur ett hbtq-perspektiv under senare decennier eller längre tillbaka? Det är viktigt att skriva ner och dokumentera vår historia, så att den inte faller i glömska. Hör av dig!

Längtan efter nya perspektiv

Många dök upp när Centrum för genusvetenskap höll sin första feministiska stadsvandring under Internationella kvinnodagen, 8 mars.

Det märktes på uppslutningen att det finns en längtan efter nya perspektiv på Uppsalas historia när Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet 8 mars ordnade den första av en rad feministiska stadsvandringar. Fokus var individer och platser som har varit betydelsefulla för den feministiska kampen, med tyngdpunkten på personer kopplade till universitetet. Olika guider kommer att leda de olika stadsvandringarna, men åtminstone under den första lyftes några hbtq-personer (och att de var det) fram, som Lydia Wahlström, drottning Kristina, Karin Boye och Margot Hanel. Dessutom nämndes att Feministiskt initiativs tidigare partiledare Sissela Nordling Blanco var med och startade Uppsala Pride, en viktig del av vår mer nutida historia.

Nästa feministiska stadsvandring kommer att hållas söndag 2 april. Läs mer här.

 

En framtida pjäs att hoppas på

Uppsala stadsteaters chef Petra Brylander berättar i en intervju i UNT:s nya månadsmagasin Soul att hon vill sätta upp en pjäs om KJ.

Förutom det jag har berättat om tidigare är något vi kanske kan se fram emot framöver ett teaterstycke om litteraturkritikern, författaren och Uppsalastudenten KJ (Klara Johansson). I första numret av UNT:s nya månadsmagasin Soul, som kom ut i början av mars, berättar nämligen Uppsala stadsteaters chef Petra Brylander i en intervju att hon skulle vilja se KJ:s liv gestaltat på stora scenen. Och är man teaterchef är ju förutsättningarna goda för att se till att en sådan sak blir av…

Blir det en pjäs kommer den antagligen till stor del att bygga på material ur Carina Burmans omfattande och mycket läsvärda biografi över KJ, som kom ut 2007. För mig som historieintresserad Uppsalabo, journalist och hbtq-person slog den verkligen an.

Carina Burmans biografi över KJ.

KJ flyttade till Uppsala för att studera 1894. Det året var 23 av 1448 inskrivna studenter vid universitetet kvinnor. KJ gick med i Kvinnliga studentföreningen, som hade startat ett par år tidigare, och förälskade sig ganska omedelbart i ordföranden Lydia Wahlström. De inledde en relation och flyttade så småningom ihop.

KJ hade förutom initialerna en lång rad manligt klingande smeknamn genom åren (Koffe, lille bror, professorn, Påjken, lilla Pappa, Parveln m fl) och beskrev vid något tillfälle sig själv som ”en blandning mellan pojke och kvinna”. Carina Burman gör dock tolkningen att ”K.J. talar knappast om transsexualitet (mer korrekt transsexualism, min anm),  utan vill istället betona sådant som traditionellt sågs som manliga egenskaper – till exempel intellektualism” (K. J. – En biografi över Klara Johansson, sid 78). Jag skulle inte våga uttala mig lika tvärsäkert. Det verkar som att familj och vänner uppfattade KJ som en pojkaktig kvinna, vilket gav upphov till smeknamnen och att man ibland använde ”han” som pronomen, men vem vet egentligen hur KJ själv uppfattade sig? Jag tycker att man bör vara lika försiktig med att konstatera att någon (med dagens begrepp) måste ha varit cis, som med att konstatera att någon måste ha varit trans.

KJ var hur som helst på många sätt en intressant person, som bröt mot en rad normer för sin tid. Det är bara att hoppas att idén om ett teaterpjäs blir verklighet!

För den som är nyfiken på Upsala, darling, som jag skrev om tidigare, har det nu kommit ett pressmeddelande med mer information, som du kan läsa här.

Translitteraturhistoria
och queera minnen!

Det börjar luta åt att detta är Uppsalas queera vår! Varför? Jo, till exempel detta:

1. I förra veckan var jag på ett föredrag som Genusföreningen vid Uppsala universitet ordnade med litteraturvetaren Sam Holmqvist. Föredraget handlade både om svensk transhistoria och translitteraturhistoria. I april disputerar Sam på en avhandling om just svensk translitteraturhistoria med fokus på 1800-talsprosa. Hens avhandling blir därmed den första bok som har skrivits om svensk translitteraturhistoria! Hur häftigt är inte detta!?! Den kommer att finnas att köpa som bok och gå att ladda ner någon gång i april.

2. Som om inte detta var nog fick jag reda på något mer fantastiskt som är på gång! Sam Holmqvist satte mig nämligen i kontakt med Sofia Breimo, som är projektledare för ”Upsala, darling – om queera minnen och glömda rum”. Vi bokade direkt in ett möte och sågs också i förra veckan. Upsala, darling är ett samarbete mellan Uppsala konstmuseum och Upplandsmuseet, med stöd av Uppsala kommuns avdelning för social hållbarhet. Just nu gör Sofia research, som till hösten bland annat kommer att resultera i stadsvandringar, ett karthäfte med berättelser, konst och en programserie. Tanken är, med hens egna ord, att ”lägga ut en tät väv av normbrytande liv, erfarenheter och minnen över staden”. Det finns alltså många gemensamma nämnare mellan våra projekt!

Mer om både avhandlingen och Upsala, darling framöver. Så mycket spännande att se fram emot!

Äntligen i gång!

Nu är både hemsidan och Facebook-sidan äntligen på plats, och jag ska mer aktivt börja ta kontakt med personer och organisationer jag tror kan vara intresserade av bokprojektet.

Tanken med boken är framför allt att samla kunskap om Uppsalas hbtq-historia som i dag finns utspridd på olika håll och göra den mer tillgänglig. Förhoppningsvis kan jag även gräva fram en del okänd information. Mycket av den kunskap som finns om Uppsalas hbtq-historia under 1900-talet har aldrig blivit nedskriven och därför är en viktig del av projektet att hitta intervjupersoner som vill dela med sig av det de vet. Boken kommer att sträcka sig ända fram till nutid. Läs mer om hur jag har tänkt här och här.

Just nu befinner jag mig i en researchfas där alla tips och idéer är välkomna. Hör gärna av dig!

Här på bloggen kommer du att kunna följa arbetet med boken och jag kommer även att skriva om annat som kan vara intressant när det gäller just Uppsalas hbtq-historia. Det är faktiskt en hel del spännande på gång i stan just nu, mer om det i kommande blogginlägg!

Sida 2 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén